Tänk att man kan bli glad för så lite.
Imorse fick jag visa mina språkkunskaper.
Andreas som jag pratade med sa Kalimera.
Kalimera (goodmorning), sa jag.
Han frågade Ti kaveis (betyder hur mår du?)
Jag sa: poli kala.
Poli kala, very good sa han.

Sen var grekiska konversationen slut, vi fortsatte på engelska.
Jag kände mig ändå nöjda att jag hade svarat.
Kan lite mer, men inte kan jag mycket.
Jag kan säga mitt namn, min ålder, var jag bor, var jag kommer ifrån, att jag har en familj, dotter osv, arbetar inte.
Hmm vad kan jag mer, jo siffror, alla siffror, klockan. Lite länder, god jul, trevlig helg.
Små meningar, hur mår du osv.
Ja det är väl det.
Hur långt kommer jag på det? Inte långt alls.
Börjar de prata flera meningar då är jag lost.

Har börjat lektionerna igen, mycket svårare nu, gäller att plugga.
Ska gå denna kurs också, sen är det bra.
Försöker plugga just nu.
Har gjort lite annat, frostat av frysen var nödvändigt, dammsugat, tvättar.
Sånt som också måste göras.